måndag 24 februari 2014

A + A = C


Så var det dax för röntgen av Troja, (Sacredhearts The Great Pretender)
Röntgenresultatet blev C... Och nu kliar jag mig riktigt i huvet....
Mamma Märta (Sacredhearts Venus In Force) har ju A
och likaså pappa Laxen (Sacredhearts This Is good Stuff).

Hm....måste va nått fel på plåtarna...(LoL...ironi)

Vilken tur att inte allt handlar om ABC123 när det kommer till avel.
Vilken tur att det finns andra "dynamiska variabler" så som arv och miljö.
Vilken tur att det finns "gamla" kloka erfarna uppfödare i vår ras.
Vilken tur att inte allt är hugget i sten.


Och vilken jäkla tur att jag tog mig tid att kasta ett getöga i den
gamla hårddisken innan den utsattes för digital destruktion. Hittade dessa härliga bilder jag fått av Trojas ägare!










Så vad händer nu? Hur blir Trojas liv av denna C-höft?
Ingenting. Det kommer inte hända ett dugg. Nada. Zipp. Nejt.

Ingenting kommer "generellt" förändras för Troja iom denna C-höft.
(givetvis kan jag inte garantera det eftersom vad som helst kan hända i livet, lika bra att tydliggöra det ifall någon undrar)

Och naturligtvis fick jag frågan av Trojas ägare. Vad händer nu?
Behöver jag tänka på något?
-Nä sa jag. Du behöver inte tänka på något. Bara fortsätt och ha kul och njut av er samvaro.
-Ok, tack. Undrade rent generellt bara, eftersom det vart sådant liv om röntgenfrågan...
-Aha, ok då förstår jag att du undrar.

Efter en stund var frågetecknen raka, och jag var torr i munnen.
Trojas ägare skrattade och sa -Att du orkar.
Ja harklade mig tillbaka och sa att det undrar jag med ibland.

Men jag gillar det. Kontakten. När valpköpare ringer eller mailar.
Det är så jäkla kul med människor.
Det är så jäkla kul med djur.
Det är så otroligt spännande med avel.

Massa soliga vårkramar till Troja och hennes familj.
Och självklart detsamma till er andra. 

(Och förlåt till er som mailar bilder som aldrig hamnar i bloggen, jag är urusel på att komma ihåg lägga upp dem, men lovar att snart är jag ikapp)

söndag 16 februari 2014

Utställning!!


 
Pulsen stiger...Snart är det dax! 
Lördagen den 31 Maj är det dax för Nordic Terrier Show! 
Östsvenska Terrierklubben har bjudit in  2st rasspecialister 
från England att döma vår ras. 

Platsen är Eskilstuna- Vilsta. 
Missa inte detta tillfälle! Kommer bli superkul! 

Anmälan öppnar 28 Februari!
Anmäler gör du via SKK via denna länk:

Mer information om boende och tider etc..  hittar du via denna länk:

Hoppas vi ses där!!


lördag 15 februari 2014

Än finns det hopp....

Jahaja...Då var det dax att försöka komma ikapp. Staffeklubbens vinterspecial var lika mysig som man hoppats på. De bilder jag lyckades knäppa var väl inte lika imponerande. Imponerade gjorde däremot Ingela med valpen(yrvädert) Lexi som vann över min Pippi. Kan tilläggas att dom är jämngamla och att vi går på ringträning hos Gerard. Och givetvis skall det tävlas..... Nåväl. Jag får skylla på vädret (LoL)

Helgen efter vinterspecialen var det dax för parning och årsmöte för Stafffekluben. En parning som givetvis tog lång tid då jag hade ett tåg att passa... Men men. Så brukar det va. Allt på en gång. Väl framme i Göteborg möttes jag upp av Nina som snällt erbjudit mig deras gästrum.

Och idag, nyss hemkommen från ett trevligt årsmöte i Östsvenska Terrierklubbens,  är jag glad att det regnar ute. Blicken jag fick av vovvarna på frågan om en långpromenad var typ - Är du helt väck?  Soffan och OS känns mer logiskt. Även för vovvarna. Lilla Pippi följer backhoppningen med stort intresse.

Och som jag skrev inledningsvis, dax att försöka blogga ikapp. I inkorgen ligger massa fina bilder från valpköpare. Bassning på den punkten.

Nedan lite hopkok av bilder......



Lina med Märta.

Vinnare på Vinterspecialen. Briganah Limited Edition "Alice"

Parning mellan Tara och Norrmannen. Återkommer snart med mer info.

Sagas fina tekning!

En hälsning från Thea.



Mötesordförande ÖstsvenskaTerrierklubben, Håkan Axen tillika hedersmedlem i Staffeklubben.

Ester, eller astapastarasta som vi kallar henne för (LoL)


Och hur det gick för min uppfödarkollega Ola? Ja ni.....Den uppslutning och det engagemanget som staffesverige (och norden) visade ger mig fortfarande gåshud. Ämnar inte gå in djupare på det utan konstaterar med en varm känsla i magen och bröstet att än finns det hopp för oss två-benta.






lördag 1 februari 2014

Sorg.

Det är så olika hur vi reagerar på trauman. Hur vi hanterar katastrofer. Hur vi förhåller oss till det som jagar oss varje dag. Vilken relation vi har till den drabbade. Extra starka blir känslorna när det kommer till något som så pass många har gemensamt. Nämligen dessa jäkla hundar. Det blir på något sätt annorlunda än vid mänsklig förlust. Att vi alla är en del av alla dessa uppfödare i sverige och norden. Att dela med och motgångar. Att bli så jävla osams och arg över oliktänkande runt avelsstrategier och annat (i dagsläget) trams. Att stå i en ring när det öser ner. Att vinna. Att inte vinna. Att ta en öl i solen och fantisera om den där riktigt riktigt snygga staffen.....Att vi gemensamt vigt våra liv till djur och natur. Till jakt och fiske. Till avel och genetik. Till ansvaret och förtroendet att leka gud. Men kanske allra mest, kärleken till naturen. Och så händer detta.

Mitt i allt parningsplanerande och utställningsfixande slår bomben ned. Som ett knytnävsslag från klar himmel. Rak i ansiktet. Som att bli sparkad i ansiktet av en häst. Det kan hända. Det är ingens fel. Men det händer. Som en bilolycka, metall som skär i mjuk hud. Man har inte en chans att värja sig. Man blir varm i hela kroppen. Man tänker inte. Stirrar tomt ut i luften. Smaken av järn i munnen. Man mår illa av tanken och känslan. Svårt att sätt ord på den. Va fan är det frågan om?!?!? Det får ju bara inte vara sant.... Det här är ju en av de värsta mardrömmar man som uppfödare kan råka ut för. Har själv större delen av mitt liv haft uppfödning i hus på landet. Nu menar jag förstås INTE att det aldrig händer i en lägenhet, men det är mera påtagligt i ett hus... Att komma hem till synen....Eller få samtalet från räddningstjänsten.... Min kära vän och kollega Ola miste i går i husbrand, 1 vuxen hund och 4 valpar. Valparna bara några veckor gamla. Två av hans andra vuxna hundar överlevde men ligger inlagda med kraftiga rökskador. Det här är riktigt jobbit att skriva om. Att ta in. Känns inte verkligt. Det känns så personligt. Allt känns så jävla meningslöst.

Det var ju för fan inte länge sedan du ringde mig. Jag såg ju nyss dina bilder på FB. Om hur svårt du hade att välja vilken hane som var finast i kullen. Jag såg filmen du la upp. 

Du vet var jag finns Ola. Jag är så glad att du hörde av dig. Att du inte är ensam just nu. Jag vet att hela staffesverige tänker på dig och ber för att Shiva och Hades klarar sig. Du har ett enormt stöd.
Vad du än behöver hjälp med så finns vi här för dig.

Det är inte värt ett jävla skit just nu. Men du kommer klara detta. Det kommer bli bra. 

Kram Ola.

Jag går hem genom natten över ängarna
I ljuset mellan skymning och gryning 

Hela världen står stilla och näktergalen sjunger
Långt därnere hör jag havets dyning.

 
Jag sitter stilla på altanen och ser solen gå upp
Som en brand i det gråa och vita.
Fåren går i det daggvåta gräset
Över skogen hör jag vråkarna skrika.

 
Jag har sjungit för dom ensamma
Dom tystade och skakade
Som sitter uppe och vakar om nätterna
Dom som sprang som barn över ängarna
Och som driver nu på dom ödsliga slätterna.
 

Jag har sjungit för dom som vill ut
Som vill leva, som vill älska innan dom dör
 

För labyrinternas folk som hungrar och törstar
För kvinnorna som lever utanför.


Tjugofem år på vägen, tjugofem år i studion
Tjugofem år i loger och på scener
 

Jag hör ett c-maj-ackord krascha ner i skogen
Bussarna rullar i artärer och vener
 

Nånstans längs vägen
Blev jag kvar i ett hotellrum
Och jag minns inte längre var
Så jag fortsätter åka från stad till stad
Som om jag letade efter nåt slags svar.

 
Nu jagar demonen som viker runt hörnet
Med sitt jokergäckande skratt
Du vill slippa dej själv, slippa tänka
Därför piskar du blodet till storm natt efter natt
 

Se hur morgonbrisen böljar nu
Genom gräset på denna äng.
Om det överhuvudtaget finns något svar
Så ligger det därinne i min säng.

 
En ny dag randas
Som den gjort i evig tid
En ny dag andas
Sitt ljus in i mörkret
Och allt vaknar till liv.